Ja då var man ute igen på västkusten, vinden låg på och var ca 7-9 m/s och vattnet höll en temperatur på 1,6 garder. Sträckan var belamrad med hungriga kustfiskare, man fick försöka hitta en liten yta man kunde vara på, inga möjligheter att välja vilka rev eller djuphålor man ville fiska av här inte. Pierre hade tillrett underbara mackor och på sedvanligt vis kokat varmchoklad. Pojken dricker ju inte kaffe. Som vanligt var förväntningarna höga och humöret på topp, det första vi fick höra när vi kom till platsen var att det tagits två blanka torpeder med en snittvikt på 2 kilo. Nu jävlar tänkte vi idag händer det...
Vi gick norrut ca 1 km för att fiska av sträckan i södergående riktning och på så sätt få hjälp av vinden. rev efter rev, sten efter sten. Ingen hemma, kändes som att leta efter en nål i en höstack. Efter en timmes fiskande fick man känna ett lite försiktigt hugg, men det var allt. Och för den sakens skull kunde det lika gärna varit tång eller ålagräs. Så än en gång har självförtroendet fått sig en törn och man börjar tvivla. Kanske lika bra att göra som ALF och börja meta mört med mallorca guld.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar